Charlotte

Salzburg!

Förra lördagen, vilket måste vara den näst sista i februari, tog vi rumskompisar tåget till Salzburg. Kvällen innan firades med pompa och ståt, och Charlotte druttade hem vid halv åtta tiden. Klockan ringde jobbigt lydigt precis när jag hade satt den vid åtta. Heja.

Tåget rusar iväg 9:18 från Bad Gasteins tågstation (surprise, surprise) med Charlotte, Matilda, Freja och Frejas avtalspojkvän. (avtalet: de är inte tillsammans utan får träffa hur många de vill, men har ändå något mystiskt förhållande och kramas, pussas och kallar varandra för älskling, man, älskare och lilla söta gubbepubben) Erik heter han i varje fall och kommer från Växjö och förgyller vår tillvaro i tre och en halv dagar.

Det första Charlotte gör ät att somna vid vårt fyra säte som jag, matilda och en söt liten tant delar. Och dreglar ner hela sin halsduk. När jag vaknar sitter tanten och tittar lite medlidsamt på mej, med en ytterst liten road touch. Matilda är lite mindre finkänslig och gapskrattar mej rakt i ansiktet. Heja.

Väl framme i Salzburg är vi hungriga som sjuttsingen och hittar ett litet gatukök på tågstationen. Ett äpple för mej, en delad baguette för matilda och freja och färden går vidare: Hitta en toalett. Vi springer upp och ner för alla jäkla trappor innan vi hittar skylten, betalar snällt dessa evinnerliga femtio cent för att kissa. Vanligtvis brukar ju toaletterna faktiskt vara fräscha när man får betala en smärre förmögenhet för en stackars bummare, så Charlotte tänker inte så mycket mer än på att hon måste verkligen gå på toa och sätter sej. På en sjukt nerkissad ring. Mycket trevlig upplevelse. Heja.

På vägen in till centrum, köper vi en karta för att hitta vägen (suck, dessa utgifter, tjugo cent denna gång) går vi förbi en porrbutik. Nyfiket tittar vi lite förstrulet i skyltfönstret som bara har två små titthål. Underligt tänker vi, varför vill de inte visa sina varor?

Vi får snabbt svar på vår försiktiga fråga när Freja ryggar tillbaka med ett smått äcklat utryck i ansiktet och viskar innan hon börjar asgarva: Bögporr!

Heja.

Vi hittar i alla fall in till Gamla stan där shoppingen tar fart på Body Shop. Freja och Tildis (Erik känner sej konstigt nog lite bortkommen bland Body Butter, Foundations, Mascaror, Ögonskuggor som inte är testade på djur och en massa andra världsviktiga prylar) men tillbaka till saken, Freja och Tildis shoppar loss som galningar och köper smink, jag känner att jag inte är i trängande behov av något utan börjar prova en nagelfil. Och skär mej på hela fingret. På en nagelfil, som jag senare köper med tanken att den måste vara bra för att den, humm, var visst lite vass. Heja.

Vi skiljs åt efter HM för Erik, stackarn tyckte inte riktigt att det var lika roande som jag och Matilda tyckte att det var att prova hela HM's sortiment med solglasögon, och Matilda istället för solglasögonen hittar två sjalar, ojar sej för vilken hon vill ha och köper istället båda. Jag fyndar ett par ursnygga vita brillissar. Jag och Matilda strosar vidare till ZARA, där vi hittar killavdelningens vrålsnygga och underbart bummarslappa t-shirtar. Matilda lägger beslag på ett provrum av alla de fyra som finns på killarnas, jag går och snappar åt mej sjutton olika t-shirts i olika storlekar, den minsta i Size L. Vi blir kvar där inne ett bra tag, gapskrattar åt vissa t-shirts som ser ut som nattlinnen, blir blixtföälskade i några och är nog kvar där inne i 40 minuter. Tillsut har jag bestämt mej för två och ska gå ut och möter en kö på sju killar. Den första i kön tittar på mej, suckar, och ger sej iväg mot provrummet. Jag har inte en blekaste ljusblixt om vad jag ska säga på min underbart begåvade tyska, så jag börjar asgarva och springer fort därifrån. Anledning: Matilda är fortfarande kvar i vårt provrum och har inte fått på sej sin tröja än. Den irriterade killen stövlar in, jag står på andra sidan av butiken och möter efter en liten stund en ganska märkbart generad Tildis. Heja.

Lite småhungriga, och fikasugna, drar vi vidare och hittar ett jättemysigt skaldjurshak. Jag går på toa, och under tiden har Freja köpt en mumsig tonfisksallad för ynka 5.6 E. Ingenting tycker en fattig bummare. Möter Matilda som kommer kånkandes på en ännu godare räksallad för en euro dyrare pengar. Åh, räkor, så gott! Tänker Charlotte och pekar förtjust på salladen med de absolut största räkorna.

Vill du ha olja på? Frågar den snälla men ganska stressade expiditen..

- Javisst, kvittrar jag, tar en vatten med bubblor och ställer mej i kön till kassan, oerhört nöjd.

- Det blir 19.90, Danke.

Jaja, 10 euro är ju inte så farligt, räkorna är ju ändå större en Matildas, tänker jag och ger henne en tia.

- Hrrm, excuse me, men NITTON OCH NITTIO tack.

VA? Ska lilla jag betala 200 kronor för en jäkla sallad?

Nejtack, och säger att det har skett ett missförstånd och jag ville ha en för 6 euro precis som min kompis.

Då har jag lyckats beställa Scampi som kostar 17.80 euro. Jag går tillbaka och försöker byta, men det går tyvärr inte för jag har så kvittrande tackat ja till att få olja på. Så här kommer jag, äter en sallad för tvåhundra kronor med fyra ynkliga scampiräkor på, en massa sallad och en satans äcklig olja. (Den var faktiskt god, men inte två hundra kronorsgod) Heja.

Salzburg var sjukt trevligt, förutom att vi missade hemtåget med tre minuter och fick vänta på stationen i två timmar (jag somnade och dreglade på min halsduk i väntrummet, hmm, déjà vú någon?) Annars var vädret strålande solsken, umgänget var solstrålar, och affärerna var kanon.

Matilda snarkade hela vägen hem, haha, REVANSCH! Heja.

I tisdags var vi och bastade i en grotta mellan Sportgastein och Bad Gastein. Grottan håller (finns olika nivåer) 43 grader naturligt, man fick åka dit med tåg, göra läkarundersökning innan där de mätte kondition, blodtryck och puls, för att hela grottan är fylld med radon som kan vara farligt om man har högt blodtryck och är väldigt ovältränad. Väl där inne fick vi ligga och svettas på en säng i 40 minuter. Helt klart värt ett besök i och med att vi slapp betala för det med skidskolan, annars hade jag aldrig åkt dit.

Efter svettutmaningen var det dags för Bad Hairstyle Party på Häggbloms. Vi spökar ut oss, kommer till Eden där en gammal kompis kommit tillbaka och köpt en hel Jack Daniels. Broderligt delar vi på den som systrar. (han fick den som välkomstpresent av bartendern så han betalade varken för sej eller mej) 

15 shots senare möter jag Louise, och vi sätter oss och tar ett shotrace. 17 shots senare, 4 drinkar en öl osh en spritzer senare möter jag Freja som undrar hur mycket jag druckit.

- nån shot, typ17, ehh, öhh, nån enstaka drink, får se nu, eller hur Louise, beställde vi inte en öl? Jo, men se Freja, jag är ganska berstämt säker på att jag har druckit en öl, (Louise nickar energiskt jämte mej)och nuså, nu dricker jag minsann spratssssser! Säger jag mycket nöjd över hur bra mitt räknesinne är.

Spratzer? Det heter ju förfasiken Spritzer Charlotte! Säger Freja, lite orolig om jag kan stå upp. Oja, här kör vi linedance på bordet. I takt och allt. Heja.

Kvällen blev fenomenal, radonet måste ha gjort susen, för aldrig mått bättre.

Åkte pulka på några kartonger (inte en blekaste aning var jag fick dem ifrån) med fem andra nerför Red Bull playstreets backen, jämte Silver Bullet backen. Skitskoj. Somnade i soffan med Pontus (vet dock inte när jag träffade honom) och hade fyra nya kontakter i mobilen när jag vaknade dagen efter(?), och med en halvtimmes sömn i kroppen, var det äntligen dags att pallra sej upp till skidskolan igen. Heja.

Veckan var riktigt kul med en holländsk barngrupp, efterfest i vår korridor på torsdagen, utgång på fredagen också (med 35 euro dricks på handen, som tyvärr gick åt på spar innan till Youghurt, salami och tomater som vi förbrukar som eh, smör?) Jag och matilda kör nattfika vid 4 på natten, sen blev det efterfest i korridoren igen. Vaknar åtta på vår fria dag, första mars, lördag.

Vet om att det ska bli storm, men det är strålande solsken. Börjar dra på mej kläderna för att öva kortsväng i stubben. De andra två sover fortfarande, jag bestämmer mej för att snooza tio minuter och vaknar klockan ett av att vårt fönster har öppnat sej av blåsten och går inte att stänga. Allt är stängt, det ösregnar, blixtrar, åskar och blåser 180 km/h. Jag tackar mina tio snoozade minuter och segar hela dagen. Heja.

Söndag, ösregn, allt är stängt och jag har nybörjarbarn från Danmark mellan 4-8 år gamla. Yes, jag älskar att stå och pallra upp sjöblöta barn i en knappt existerande backe. Turligt nog klarnade det upp efter lunch till klarblå himmel, och eftermiddagen var faktiskt riktigt behaglig.  

Får reda på att ett av mina barn har undersökts för ADHD, och att en unge är halvblind, och att det har glömt glasögonen idag. Haha, HEJA!

Men seriöst är ungarna faktiskt riktigt gosiga, ingen har gråtit, skrikit (gör härmed ett referat till Frejas blogg där hon har skrivit om min senaste danska koalagrupp). De är förvisso sjukt dåliga och har knappt lärt sej ploga på två dagar, men de har i alla fall kul.

Nu (måndag den 3 mars 2008, klockan 22.49) ligger de andra och sover, vi har segat och läst böcker hela kvällen, det hällregnar utanför fönstret, och jag älskar livet.

Jag våndas över att behöva åka tillbaka till Sverige där man absolut inte har samma sociala förutsättningar, inte kan åka skidor vilket vi har gjort varje dag utom två i lite mer än tre månader. Inte träffa alla människor man har lärt känna här, inte bo och prata med Matilda varje dag utan det kommer bli tre-fyra mil mellan oss igen. Inte träffa Freja (45 mil mellan oss) och alla andra man aldrig kommer se igen. Bli av med sin oerhört fula stockholmska dialekt.

Självklart ska det bli så roligt att träffa alla där hemma, men jag umgås inte med lika mycket folk även om mina bästa kompisar finns hemma i Sverige som jag gör här.

Som Ingela och Julia och ljungbyarna tillexempel. Det ska bli skitkul att träffa er igen, men vi träffas ju bara en gång i veckan ungefär (Julia, en gång i halvåret mer exakt) Hemskt men sant, och det är så tråkigt. Vill bo kollektivt och träffa folk hela tiden!

Saknar självklart att prata med min kära familj också, men känns som vi har haft en ganska tät konversation över telefon, så har inte varit jobbigt alls.

Kort sagt vill jag bara att säsongen ska hålla på i tre månader till.

Visst hade det varit skönt att ha kallt vatten i köket, kunna använda en ugn, ha en tvättmaskin som faktiskt gör kläderna renare när man tvättar dem..

Men allt sånt är sådana petitesser. Jag fasar för att jag ska börja titta på tv igen, att man kommer börja följa alla meningslösa serier för att man inte har något bättre för sig, varken när man tittar på dem och när man pratar om dem när man träffar alla andra. Att MSN och Facebook kommer ta upp tid från mej igen, tid som redan går så makalöst fort, och som jag kan fylla med så mycket bättre grejer. Ta en fika, hälsa på någon, träna, skratta, leva.

Tv är något som vi kom på igår att vi inte har tittat på på tre månader, och vi är GLADA för att det inte finns någon i närheten. Det är så mycket skit, bara ytligt. Likadant med kontakt via nätet. MSN tillexempel:

?-         Tjena, allt bra?

?-         Oja, själv då?

?-         Bara bra.

?-         Fint

?-         Hänt något kul.

?-         Nja, joda, tittat TV och sovit idag. Sj?

?-         Typ samma.

?-         Okej.

?-         Jaja, ha det bra!

?-         Detsamma.

Sjukt meningsfulla konversationer. Finns inget bättre att göra. Nä. Eller inte. Heja.

Så, sammanfattningsvis:

Kommer lätt åka tillbaka till BG nästa säsong, och kommer sakna allt här nere så mycket. Månaden som är kvar kommer gå obegripligt fort som allt annat redan har gjort.

Tycker om så många och så mycket, alla ni som förgyller mitt liv..

Tack.

Heja.

Puss och kram:)

Hej!

Sitter hemma i lägenheten för tillfället. Freja och Tildis sover som stockar i sovrummet, jag har legat och läst ut Matilde, en sjukt bra bok för övrigt.

Kände att det kanske var dags att uppdatera mej lite inom cybervärlden igen, även om jag inte vet hur lång tid det kommer ta innan det här hamnar på min blogg.

Irländska veckan började idag, och jag har ett skönt gäng på tolv vuxna. Har seriöst sett bland de roligaste vurporna på länge. Rikkes irländare hade trillat precis framför mina fötter i den nästan no existing lutningen som finns på barnbacken. Jag hjälpte honom upp, och han fortsatte in i stängslet som omringar bilparkeringen utan att kunna stanna. I slowmotion. Tar tag i träpinnarna som håller uppe stängslet, och han stannar. Tills stängslet brakar sönder under honom. Och han fortsätter, fortfarande stående på skidorna (otroligt) ut på asfalten. Och ännu mer otroligt, med farten han lyckats få upp på tio centimeters backe så trillar han av tvärstoppet och landar under bilen som står parkerad.. Jag knäcker mej totalt, han garvar så han får kramp i magen, Rikke gråter av skratt, och min grupp som precis håller på att öva plogningar kan inte riktigt koncentrera sej på grund av skrattanfallet och kraschar in i varandra. Tio irländare i en hög, en under en bil, och två skidinstruktörer som står dubbelvikta kan inte vara en alltför tråkig syn för tjejerna som jobbar i kontoret. Man borde egentligen sätta upp en kamera och filma alla nybörjare. Det är så sjukt kul. 

Ska snart väcka matilda och freja, ska ut idag tänkte vi. I och med att vi aldrig går ut i vanliga fall. Kan vi ju inbilla oss...

Var bad taste party i tisdags, bland den roligaste utekvällen hittills faktiskt. Vi hade köpt stora t shirtar för hela 2 euro på spar. Storlek XXL. Vi inkasserade också gräsliga småblommiga tanttrosor i storlek 50. Det värsta var att de passade. Så jag förstår om 150 kiloiga tante får komplex för att det inte finns några kläder i rätt storlek. Men i alla fall, vi hade ett par kalsonger under, tanttrosorna med t shirtarna instoppade, texten " team Barbie" på magen med våra namn på bröstet, och HOJMARK loggan på baksidan. Sen blåste vi upp ballonger som vi stoppade in under tröjorna, sminkade oss som riktiga bimbos och satte upp håret med våra extremt stora, otroligt fula och håriga orangea tofsar.

Nedan: Barnförbjudet...

Så fort vi kom till häggis så pajade ju Våra kära bartenders mina ballonger. Jag hade min trekantsbikini under för att hålla mina balloons på plats.

Freja drar söner min tröja (tydligen drog jag sönder hennes först, men det kommer inte jag ihåg, så det behöver vi inte nämna) och jag har helt plötsligt en hudfärgad bh som inte syns i mörkret och en kritvit trekantsbikini som hänger skitlöst sen ballongerna. Var tre personer som frågade om jag hade silikonbröst i och med att inte bhn syntes. Försökte desperat knyta ihop min XXL tröja sen, men gick sådär. Eller rättare sagt: det gick skitdåligt. Men är det bad taste så är det.

Var ledig torsdag fredag lördag. Torsdagen spenderade med Karin i dorfen. Hon åkte och övade upp sin veckolånga kunskap på snowboard, jag passade på att öva kortsväng en hel dag. Mina ben var spagetti och jag orkade inte pallra mej upp för trappan till våran femvåningars lägenhet efteråt. Suck. Men, solen strålande, och vi fick i oss både varmrätt och en delad keiseschmarren (skrabbelucker för de som fattar det, annars tjocka pannkakor med vaniljsocker på) Helt sjukt bra.

Trött hamnar vi tillslut på häggis, och jag vill bara gå hem, så säger hejdå och befinner mej vid utgången vid halv två. Är en sjuk nerförsbacke, och jag småspringer hem..

Är ganska nöjd över att jag är hemma så tidigt, tills jag kommer fram. Öppnar ytterdörren, eller rätttare sagt, försöker öppna ytterdörren. Tror att den bara är seg och föröker sparka på ytterdörren. Tror att den bara gått i baklås och slänger mej med hela min kraft på ytterdörren.

FUCK.

Ytterdörren är låst. LÅST!

Ingen av oss tre har nyckel. Det är bara vi tre som är ute ikväll. Jag har ingen mobil med mej, jag vet att inte matilda har någon heller. Så jag pallrar mej upp till häggis igen, (äckliga uppförsbacke) och träffar Matilda. Ingen freja i sikte, och hittar Jhon. Han är dritfull (skit = drit på norska)och fattar inte vad jag är ute efter när jag skriker att dörren är låst och att jag vill låna hans mobil. Jhon är lite efter allmänt efter, tappat sina sociala antenner.. och är ännu mer efter när han är dragen.

Men, Jhon har inte lyckats skriva in ett enda nummer rätt på sin telefon. Det enda som stämmer är frejas, som jag ringer. Hon är hemma hos nån snubbe (christian visst) och vill inte riktigt förstå problemet med att vi inte kommer in i vårt hus. Undrar varför..

Jhon blir skitarg när han äntligen förstår att vår ytterdörr är låst (för övrigt stavas han så, han är från Norge)

Och skäller ut mej för att inte jag har fixat något boende till honom. Mitt fel, NOOOOT!

Freja har boende, jag får sova hos min man (för tillfället, Pontus)

Och, ja, Ingela. Matilda sov hos Markus. HAHA!

Så, min tidiga utekväll slutade med en efterfest i ett totalt okänt och sjukt avlägset hus klockan halv sju på morgonen. Halv elva är jag och pontus uppe och åker i angertal och bad hofgastein. Sjukt bra carving och strålande solsken. Helt fantastiskt, weii!

Har lärt mej så stört mycket här nere, och det är så kul. Ändå känner jag mej så dålig. Men det beror ju helt och hållet på who you compares with. Känner mej ju inte helt kass om jag jämför mej med mina nybörjargrupper som kraschar in i nätetJ

Men, hem och slafa i två timmar, och sen drar vi ut igen.

Förparty här hemma, och sedan pyser vi till eden. Jag är kvar och stänger eden, pyser upp till silver bullet vid halv två, stannar tio minuter, går till häggis, stänger stället vid kvart över tre, drar till gatz, stänger ställer vid tio över fyra, tar taxi till casinobaren och går därifrån vid halv sex. Efterfest med wolfie i korridoren (ja pling, han har kommit tillbaka, men bara över helgen) och slafar vid halv sju. Går upp halv nio och har en fantastiskt skiddag i sportgastein. helt makalös. Afterski på häggis, och somnar helt medvetslös (nästan) vid sju. Och sover till åtta. Härliga tretton timmar.

För övrigt har matildas stavar blivit snodda IGEN, jag har blivit erbjuden jobb som bartender i london som jag allvarligt funderar på att ta, i sommar. Är sjukt sugen på att gå en guideutbildning på fem veckor i barcelona med. 9000, och då ingår allt. Ganska okej, om man säger så.

Matilda sitter och är duktig och sorterar tvätt jämte mej. Eller vänta, hon sorterar bara ut sina grejer. Inte lika duktigt, man jag tycker om dej ändå gumman!

Vänta, ett par av mina trosor hamnade på elementet nu med. Du är en angel. Och kära läsare, I hope you märker that my engelska has improved a very mycket.

Förresten. Svorsk är svenska och norska. Precis som svengelska. Ganska kul ord. Faktiskt.

Provade att åka skareoffpist i fredags. Jag låg mer ner än jag stog upp, och efter en timmes tappra försök att ta sej ner mumlar pontus försiktigt fram (han åker snowboard och är bra på offpist med skare) när han fått vänta för miljonte gången att vi kanske ska hålla oss till pisten istället. Ett ganska snällt sätt att säga att man är urkass.

Jösses, långt inlägg nu faktiskt. Ska in och duscha, peppa upp matilda, och sen ska vi ut. YES

Ses!

16 dec -07

En hel vecka har gått och vi har klarat oss själva. Vilken känsla!

Vi har varit hjälp-assistenter till en inhemsk barngrupp, och det har varit skitskoj. Vilka ungar! Nästa Hermann Maier på vissa av dem. Vi har också börjat få favoritställen där vi äter den mesta tiden.  Självklart finns det pärlor kvar att hitta.

Igår (lördag) åkte vi skidor med två nya buddies, som är sts-guider. Vilken offpist de drog ut oss på! Strålande solsken. Knähög puder. Skimrande utsikt. Krasch med en gran. Fastna i en bäck (iskall och blöt pjäxa resultatet)

: Jag har lärt mej att göra riktiga offpistsvängar! (kan självklart inte jämföra mej med t ex Eivind, men ändå)

Näst sista åket, jag var sittrött efter en timmes sömn den natten, och jag gjorde inget annat än trillade. Jösses, alla skrattade när jag gjorde faceplant i en bäckskåra. Eller när jag åkte på en kanonsten och trillade ner i snögropen bakom. När jag inte kom upp ur bäcken för jag hade fastnat i en gren och Micke fick lyfta upp mej. Sådant som förgyller en dag!:)

Matilda, jag och Micke var de enda som åkte det sista åket. HAHA! Micke fastnade i en gran, och inte hur som helst, utan tre grenar ovanför marken. (kan tilläggas att vi åkte i skittät granskog med en och en halv meter nysnö under liften.) Jag kör in i en gren som är under snön, fastnar med skidan, trillar framlänges in i ett gäng granar med vertikala buskar. Hänger med en skida under mej, den andra framför i armarna två meter ovanför marken. Jättevackert.

Vi kommer fram till en bäck, Micke hoppar över, Matilda ska göra samma sak, kommer på att hon måste ha lite fart och backar hela EN meter. Tar sin snigelfart, gör ett mushopp och får in skidorna i bäckväggen, tvärstopp och hon flyger fram och landar på näsan. Otroligt graciöst. Eller inte, snarare ett bemötande av et stort gapskratt från oss andra.

Idag har jag haft min första lektion. 9 vuxna personer, 8 från Danmark och en från Sydafrika. De hade aldrig stått på skidor innan, och jag kan med stolthet påpeka att efter tre timmars lektion, så kunde de utan problem svänga nerför den branta delen på vår röd/blåa backe. Blir man stolt eller?

Kändes riktigt roligt att få bevis på att man har lärt sig extremt mycket på de här två veckorna. Jag kunde undervisa en grupp danskar helt själv i hur man åker skidor. De var jättetacksamma och vi hade skitskoj. Nu vet jag äntligen att skidlärare är riktigt roligt att vara.

Ingela och Matilda får förhoppningsvis jobb snart med, och jag är helt bombsäker på att de kommer klara det fenomenalt.

Kommer familjen hit på lördag, torsdag är det julbord på Salzburger Hof, mums. Tiden går så makalöst fort hela tiden, fattar inte vart den tar vägen, och jag NJUTER! Idag kände jag mig verkligen hemma.

Har bytt till et österrikiskt nummer de som vill ringa någon gång. I sådana fall är det bara at ringa mitt gamla så har jag pratat in det nya numret på röstbrevlådan.

Ingela har äntligen börjat bli lite friskare (enligt min synvinkel i alla fall) Hoppas at hon kan hänga på lite mer framöver nu med.

Hoppas att allting är fenomenalt nere (UPPE, fan också, jag är skitdålig på sånt) i Sverige, och att ni får en vit jul. Annars är det bara att komma och hälsa på de som vill, ni är varmt välkomna!

. Då Finns Det Ingen Som Tar En, Man Är Kung, Kung, Kung I Baren.

7 december, 2007.

Kabaré!

Vi sätter ihop en parodi på sommer som vinter gänget (dvs. de flesta norrmännen) och hinner öva en gång. Roligare kväll har jag nog faktiskt inte upplevt. Vårt nummer blev så otroligt uppskattat! Eller rättare sagt, vårt nummer var det bästa på hela kvällen, var inte några som gjorde ett nummer som så många skrattade åt.

Ryggklappningar och beröm senare och jag börjar, lite lullig dock, allvarligt fundera på en karriär som skådespelare. Eller kanske inte. Men kul var det i alla fall.

Lördag, och alla åker hem. Men inte vi!

Alla har klarat kursen och vi ska få en loggbok hem på positiva och negativa grejer. Intresting!

Vi tre har fått jobb som skidlärare! Vi har även fixat lägenhet där vi tre ska bo. Helt okej faktiskt, bättre än vad jag trodde att vi skulle få. Fyra sängar, en soffa, ett bord, några stolar och två garderober.

För tillfället är det fest nästan vare dag, och det finns så sjukt mycket trevligt folk. Massa människor som säsongar. Dagarna går makalöst fort, vi har varit här i två veckor nu, och haft en barngrupp tillsammans med en erfaren skidlärare. Matilda hatar skidlärarjackan, medans jag tycker den är superskön för att den är så stor. Mumma! Färgen är väl kanske inte den vackraste, men skitsamma.

Har inte tröttnat på mina två änglar än, trots att vi umgås (Matildas vackra uttryck, Ingelas oförglömligt oförstående blick) twentyfour seven. Känns som det funkar bättre än bäst.

Det enda riktigt negativa med hela vår säsongsgrej är at vi inte får in något internet. Men lite fjäsk på internetcaféet så blir det nog inte så dyrt. Inte så frekvent som vanligt bara.

Blir att skriva på word på bärbara datorn och sedan infoga det på bloggen.

Men, alla där hemma i det gråa och tråkiga Sverige, hoppas att ni har det störtskönt.

Haha, saknar er inte än, men det kommer:)

Pusshej

. En and, en and, och den lilla andens vinge, en and, en and, den lilla andens vingar .

(På dansk dialekt)

5 december, 2007.

Fondue ikväll. Mums!

Jag, Susanna, Sandra, Matilda och Ingela sitter vi ett bord. Alla svenskar har fått i uppdrag at lära sig den norska nationalsången och vice versa. Efter en hel del felsjungningar från båda parter så klarade vi tillslut vår uppgift. Men fy sjuttsingen vad det lät...

" Jaa, vi elsker dette landet, som vi lever iiii" sen kommer jag tyvärr inte ihåg mer. Susanna och Matilda startade ett sjunde världskrig genom ett evinnerligt tjabblande om vem pinne som var vems. Don´t touch my Pinne! Susanna löste det mer än smart genom att skruva av skaftet på sin pinne. Äntligen fick vi andra lite mer matro:) Fondyn var otroligt god med alla såser och grönsaker. Mums! Uppsvällda som ballonger gick vi vidare till Silverkulan sen.

6 december, 2007.

Jag har varit hos doktorn!

Efter vår fina picnic innehållandes en baguette, mineralvatten, en massa choklad och chips pyser vi iväg på offpist. Jag blev skitförbannad på mej själv at alla andra kunde åka, medans mina ben inte följde efter min kropp överhuvudtaget. Två kraschar i träd senare, och jag var bortom sinnenas förnuft över att jag åkte så dåligt. Jag orkade inte bry mej om skidorna åkte ihop eller om jag gled framåt överhuvudtaget. Ner till liften, och jag mår jätteilla. Jäkla choklad tänker jag, inte bra at äta choklad efter maten..

Lift upp, och Eivind börjar instruera korrekta carvingsvängar a la ELVIS style. You Know How To Rock!

Jag försöker så gott jag kan, saknar all gnista och ser svarta prickar framför ögonen.

Stannar längre ner i backen och tänker: Oj, jag tror inte det här beror på choklad, för jag svimmar ju nu. Står och svajar och har kolossalt ont i bröstet/mellangärdet. Matilda får syn på mej och frågar ganska förskräckt hur jag mår. Svarar at jag har svårt at få luft och har jätteont. Åker vidare och stannar med de andra. Vår reseguide, Ola, får syn på Matildas ansiktsuttryck och kommer fram till mej. Han tror att det är något ordinärt som han hade varit med om tidigare, att lungorna hakar fast i revbenen och att det hjälper at sitta och vila en stund. Vi två åker ner till hamburger hill och sitter ner. Lugnar sej ett tag, innan var min puls uppe i 200.

Ola tycker ändå att vi ska åka ner till läkaren, och jag tänker at det kanske är bäst. Ställer mej upp, och trillar. Extremt ont i hela lungorna, får ingen luft, kan inte prata och hjärtklappning. Ola tror att jag har fått hjärtattack, blir skiträdd och tror seriöst att jag ska dö. Sätter mej ner igen och det lugnar sej lite, men har fortfarande kramp i bröstet. Vi bestämmer oss ganska snabbt för at jag verkligen ska till läkaren, och vi börjar åka ner. Jag hasar och plogar, Ola direkt bakom om jag ska trilla ihop. Får låna Eivinds bil, får en egen kupé på skidtåget nerför berget, Ola är nästan vit i ansiktet. Jag hyperventilerar men har inte vett nog att bli rädd än.

Stapplar igenom Salzburger Hof i pjäxor för att hämta mina försäkringspapper på hotellet och dra på mej ett par skor. Går upp till läkaren (jag har hunnit bli bättre, och vi har förkastat iden med sjukhus) och sätter mej och väntar.

Kommer in, doktorn känner på mina revben, Ola är förbannad för att han måste pysa och ta hand om bussen och ringer till en annan STS-are som kommer upp till läkaren helt ovetandes om vem jag är:)

Fick en massa elektriska sugproppar på mej som skulle mäta mina värden.

Orsaken till mitt tillstånd: Vattenbrist och höjdskillnad blandat. För lite vatten - musklerna får vattenbrist - kramp.

Hela min andningsmuskulatur slutade att fungera. Grattis. Medicin, och fem liter vatten senare, och jag är fit for fight.

4 December, 2007.

Österrikisk afton idag. Aldrig sett någon dansa så coolt. Dragspelsmusik och shottislinedancetangosalsa-aktig dans med en massa rytmik. Sjukt duktiga var de i alla fall. Pubrunda igår, Lördag varje dag här, och jag njuter!

Ingela och Matilda är de absolut coolaste av alla för tillfället, bara vi tre som kan många snapsvisor av svenskarna, och det är rejält uppskattat. Norrmännen skrålar på som sjuttsingen, vi gör så gott vi kan med våra ömmande halsar. Har aldrig varit så hes.

Pubrundan igår innebar i alla fall besök på fyra pubar där men fick en drink på varje. 10 euro kostade kalaset (eller var det tolv?) och det var makalöst roligt och ett extremt bra pris.

Har väl kanske inte riktigt koll på viken dag vi gjorde vilket, men jag försöker i alla fall. Vi lär oss en masa hur man undervisar och lär ut skidåkning för barn. En vanlig dag:

?-          Vaknar 7:30. Frukost och tjabbel om alt som hände föregående natt.

?-          8:45 samlas vi vid busstationen i Bad Gastein. Buss till stället vi ska åka på.

?-          9:30 brukar vi vara vid liften/i backen. Varje åk tar ungefär en till tre timmar, för att vi stannar och har genomgångar hela tiden. Superintressant.

?-          12:00 lunch i backen. Full kalabalik när mellan 20 till 100 personer knökar sig in på en liten alprestaurang samtidigt.

?-          13:00 fortsätter vi med egen färdighet eller utlärning. Vi försöker läa varandra, vilket innebär att vi spelar barn (mellan 3-6 ungefär) Urkul. Markuuuuuus, jag är kissenödig! Jag får inte på skidan, bråk, knuffningar, trilla och allmänt göra livet surt för den som håller i lektionen.

?-          15:30 är det buss hem till hotellet igen, där det antingen väntar afterski, eller en snabbdusch.

?-          16:30 (runtomkring) är det teori. Riktigt intressant teori, men ganska krävande i och med att alla instruktörer kommer från Norge..

?-          18:00 eller 19:30 är det kvällsmat, underbar salladsbuffé på grannhotellet.  Sammanhållningen och gemenskapen är bättre än jag någonsin hade kunnat föreställa mej.

?-          På kvällen sen är det antingen någon gemenskam aktivitet, vilket alltid slutar med att vi går ut allihopa, eller fri utgång vilket också alltid slutar med att vi går ut allihopa.

?-          2:00-5:00 kommer man hem och somnar ganska fort.