Österrike!
30 November, 2007.
Tolv och tio befinner vi oss på eurostop. Wow. Vi ska till österrike!
Jag känner ett fenomenalt sug efter lussekatter och springer in på eurostop, och finner mej själv på blomsterlandet. Lussekatter, javisst! Hemköp hade extrem köbildning, så jag fick nöja mej med saffransgifflar som var gratis i Triss reklamtält. Tackar. Bussen anländer, Matildas pappa filmar vår avfärd, som måste sett ganska konstigt ut.. Ja, här kommer vi. Vi ska vara borta i ett halvår! Klart det är högtidligt och att man vill filma, men grejen är ju att ingen annan i bussen visste att vi skulle stanna, så tjejerna Svensson filmas för bara en veckas resa i deras ögon:)
På denna kära buss (vad är det för fel på långfärdsbussar?) fick vi stå ut med ett gäng galna norrmän. Jösses. Utan mikrofon hade varit alldeles för högt. Nu gällde det istället at luta sig ut mot mittgången för at slippa sitta direkt under högtalarna när de skrek ut all information.
Men, väl framme, ut i backen och glida, i december! Aldrig åkt skidor i december innan.
Förresten, icke at förglömma: Ingela har härmed förvandlats till en extremspottande lama.
Charlotte, Matilda och Ingela är ute och luftar oss på övre utedäcket på färjan mellan tyskland och Danmark. Det blåser som sjuttsingen, och jag står i motvind, Ingela och Matilda framför mej. Jag skriker till Matilda att hon inte ska spotta, för enligt tyngdlagen kommer det då ändra rikting och fara farligt nära mej. Ingela skriker
?- Vaddå? Och får en milt förvånad min och spottar iväg en riktigt, riktigt STOR loska.
Allting sker i slowmotion. Jag ser hur denna något vitfärgade projektil färdas i min rikting. Jag utstöter et BRÖÖÖL likt NOOOO:et som finns i alla komedier och där huvudpersonen springer framåt med upplyfta armar. Jag hann dock inte flytta på mig utan träffas med full kraft av Ingelas loska. Rakt på halsen. Mums. Filibabba.
