Charlotte

16 dec -07

En hel vecka har gått och vi har klarat oss själva. Vilken känsla!

Vi har varit hjälp-assistenter till en inhemsk barngrupp, och det har varit skitskoj. Vilka ungar! Nästa Hermann Maier på vissa av dem. Vi har också börjat få favoritställen där vi äter den mesta tiden.  Självklart finns det pärlor kvar att hitta.

Igår (lördag) åkte vi skidor med två nya buddies, som är sts-guider. Vilken offpist de drog ut oss på! Strålande solsken. Knähög puder. Skimrande utsikt. Krasch med en gran. Fastna i en bäck (iskall och blöt pjäxa resultatet)

: Jag har lärt mej att göra riktiga offpistsvängar! (kan självklart inte jämföra mej med t ex Eivind, men ändå)

Näst sista åket, jag var sittrött efter en timmes sömn den natten, och jag gjorde inget annat än trillade. Jösses, alla skrattade när jag gjorde faceplant i en bäckskåra. Eller när jag åkte på en kanonsten och trillade ner i snögropen bakom. När jag inte kom upp ur bäcken för jag hade fastnat i en gren och Micke fick lyfta upp mej. Sådant som förgyller en dag!:)

Matilda, jag och Micke var de enda som åkte det sista åket. HAHA! Micke fastnade i en gran, och inte hur som helst, utan tre grenar ovanför marken. (kan tilläggas att vi åkte i skittät granskog med en och en halv meter nysnö under liften.) Jag kör in i en gren som är under snön, fastnar med skidan, trillar framlänges in i ett gäng granar med vertikala buskar. Hänger med en skida under mej, den andra framför i armarna två meter ovanför marken. Jättevackert.

Vi kommer fram till en bäck, Micke hoppar över, Matilda ska göra samma sak, kommer på att hon måste ha lite fart och backar hela EN meter. Tar sin snigelfart, gör ett mushopp och får in skidorna i bäckväggen, tvärstopp och hon flyger fram och landar på näsan. Otroligt graciöst. Eller inte, snarare ett bemötande av et stort gapskratt från oss andra.

Idag har jag haft min första lektion. 9 vuxna personer, 8 från Danmark och en från Sydafrika. De hade aldrig stått på skidor innan, och jag kan med stolthet påpeka att efter tre timmars lektion, så kunde de utan problem svänga nerför den branta delen på vår röd/blåa backe. Blir man stolt eller?

Kändes riktigt roligt att få bevis på att man har lärt sig extremt mycket på de här två veckorna. Jag kunde undervisa en grupp danskar helt själv i hur man åker skidor. De var jättetacksamma och vi hade skitskoj. Nu vet jag äntligen att skidlärare är riktigt roligt att vara.

Ingela och Matilda får förhoppningsvis jobb snart med, och jag är helt bombsäker på att de kommer klara det fenomenalt.

Kommer familjen hit på lördag, torsdag är det julbord på Salzburger Hof, mums. Tiden går så makalöst fort hela tiden, fattar inte vart den tar vägen, och jag NJUTER! Idag kände jag mig verkligen hemma.

Har bytt till et österrikiskt nummer de som vill ringa någon gång. I sådana fall är det bara at ringa mitt gamla så har jag pratat in det nya numret på röstbrevlådan.

Ingela har äntligen börjat bli lite friskare (enligt min synvinkel i alla fall) Hoppas at hon kan hänga på lite mer framöver nu med.

Hoppas att allting är fenomenalt nere (UPPE, fan också, jag är skitdålig på sånt) i Sverige, och att ni får en vit jul. Annars är det bara att komma och hälsa på de som vill, ni är varmt välkomna!

. Då Finns Det Ingen Som Tar En, Man Är Kung, Kung, Kung I Baren.

7 december, 2007.

Kabaré!

Vi sätter ihop en parodi på sommer som vinter gänget (dvs. de flesta norrmännen) och hinner öva en gång. Roligare kväll har jag nog faktiskt inte upplevt. Vårt nummer blev så otroligt uppskattat! Eller rättare sagt, vårt nummer var det bästa på hela kvällen, var inte några som gjorde ett nummer som så många skrattade åt.

Ryggklappningar och beröm senare och jag börjar, lite lullig dock, allvarligt fundera på en karriär som skådespelare. Eller kanske inte. Men kul var det i alla fall.

Lördag, och alla åker hem. Men inte vi!

Alla har klarat kursen och vi ska få en loggbok hem på positiva och negativa grejer. Intresting!

Vi tre har fått jobb som skidlärare! Vi har även fixat lägenhet där vi tre ska bo. Helt okej faktiskt, bättre än vad jag trodde att vi skulle få. Fyra sängar, en soffa, ett bord, några stolar och två garderober.

För tillfället är det fest nästan vare dag, och det finns så sjukt mycket trevligt folk. Massa människor som säsongar. Dagarna går makalöst fort, vi har varit här i två veckor nu, och haft en barngrupp tillsammans med en erfaren skidlärare. Matilda hatar skidlärarjackan, medans jag tycker den är superskön för att den är så stor. Mumma! Färgen är väl kanske inte den vackraste, men skitsamma.

Har inte tröttnat på mina två änglar än, trots att vi umgås (Matildas vackra uttryck, Ingelas oförglömligt oförstående blick) twentyfour seven. Känns som det funkar bättre än bäst.

Det enda riktigt negativa med hela vår säsongsgrej är at vi inte får in något internet. Men lite fjäsk på internetcaféet så blir det nog inte så dyrt. Inte så frekvent som vanligt bara.

Blir att skriva på word på bärbara datorn och sedan infoga det på bloggen.

Men, alla där hemma i det gråa och tråkiga Sverige, hoppas att ni har det störtskönt.

Haha, saknar er inte än, men det kommer:)

Pusshej

. En and, en and, och den lilla andens vinge, en and, en and, den lilla andens vingar .

(På dansk dialekt)

5 december, 2007.

Fondue ikväll. Mums!

Jag, Susanna, Sandra, Matilda och Ingela sitter vi ett bord. Alla svenskar har fått i uppdrag at lära sig den norska nationalsången och vice versa. Efter en hel del felsjungningar från båda parter så klarade vi tillslut vår uppgift. Men fy sjuttsingen vad det lät...

" Jaa, vi elsker dette landet, som vi lever iiii" sen kommer jag tyvärr inte ihåg mer. Susanna och Matilda startade ett sjunde världskrig genom ett evinnerligt tjabblande om vem pinne som var vems. Don´t touch my Pinne! Susanna löste det mer än smart genom att skruva av skaftet på sin pinne. Äntligen fick vi andra lite mer matro:) Fondyn var otroligt god med alla såser och grönsaker. Mums! Uppsvällda som ballonger gick vi vidare till Silverkulan sen.

6 december, 2007.

Jag har varit hos doktorn!

Efter vår fina picnic innehållandes en baguette, mineralvatten, en massa choklad och chips pyser vi iväg på offpist. Jag blev skitförbannad på mej själv at alla andra kunde åka, medans mina ben inte följde efter min kropp överhuvudtaget. Två kraschar i träd senare, och jag var bortom sinnenas förnuft över att jag åkte så dåligt. Jag orkade inte bry mej om skidorna åkte ihop eller om jag gled framåt överhuvudtaget. Ner till liften, och jag mår jätteilla. Jäkla choklad tänker jag, inte bra at äta choklad efter maten..

Lift upp, och Eivind börjar instruera korrekta carvingsvängar a la ELVIS style. You Know How To Rock!

Jag försöker så gott jag kan, saknar all gnista och ser svarta prickar framför ögonen.

Stannar längre ner i backen och tänker: Oj, jag tror inte det här beror på choklad, för jag svimmar ju nu. Står och svajar och har kolossalt ont i bröstet/mellangärdet. Matilda får syn på mej och frågar ganska förskräckt hur jag mår. Svarar at jag har svårt at få luft och har jätteont. Åker vidare och stannar med de andra. Vår reseguide, Ola, får syn på Matildas ansiktsuttryck och kommer fram till mej. Han tror att det är något ordinärt som han hade varit med om tidigare, att lungorna hakar fast i revbenen och att det hjälper at sitta och vila en stund. Vi två åker ner till hamburger hill och sitter ner. Lugnar sej ett tag, innan var min puls uppe i 200.

Ola tycker ändå att vi ska åka ner till läkaren, och jag tänker at det kanske är bäst. Ställer mej upp, och trillar. Extremt ont i hela lungorna, får ingen luft, kan inte prata och hjärtklappning. Ola tror att jag har fått hjärtattack, blir skiträdd och tror seriöst att jag ska dö. Sätter mej ner igen och det lugnar sej lite, men har fortfarande kramp i bröstet. Vi bestämmer oss ganska snabbt för at jag verkligen ska till läkaren, och vi börjar åka ner. Jag hasar och plogar, Ola direkt bakom om jag ska trilla ihop. Får låna Eivinds bil, får en egen kupé på skidtåget nerför berget, Ola är nästan vit i ansiktet. Jag hyperventilerar men har inte vett nog att bli rädd än.

Stapplar igenom Salzburger Hof i pjäxor för att hämta mina försäkringspapper på hotellet och dra på mej ett par skor. Går upp till läkaren (jag har hunnit bli bättre, och vi har förkastat iden med sjukhus) och sätter mej och väntar.

Kommer in, doktorn känner på mina revben, Ola är förbannad för att han måste pysa och ta hand om bussen och ringer till en annan STS-are som kommer upp till läkaren helt ovetandes om vem jag är:)

Fick en massa elektriska sugproppar på mej som skulle mäta mina värden.

Orsaken till mitt tillstånd: Vattenbrist och höjdskillnad blandat. För lite vatten - musklerna får vattenbrist - kramp.

Hela min andningsmuskulatur slutade att fungera. Grattis. Medicin, och fem liter vatten senare, och jag är fit for fight.

4 December, 2007.

Österrikisk afton idag. Aldrig sett någon dansa så coolt. Dragspelsmusik och shottislinedancetangosalsa-aktig dans med en massa rytmik. Sjukt duktiga var de i alla fall. Pubrunda igår, Lördag varje dag här, och jag njuter!

Ingela och Matilda är de absolut coolaste av alla för tillfället, bara vi tre som kan många snapsvisor av svenskarna, och det är rejält uppskattat. Norrmännen skrålar på som sjuttsingen, vi gör så gott vi kan med våra ömmande halsar. Har aldrig varit så hes.

Pubrundan igår innebar i alla fall besök på fyra pubar där men fick en drink på varje. 10 euro kostade kalaset (eller var det tolv?) och det var makalöst roligt och ett extremt bra pris.

Har väl kanske inte riktigt koll på viken dag vi gjorde vilket, men jag försöker i alla fall. Vi lär oss en masa hur man undervisar och lär ut skidåkning för barn. En vanlig dag:

?-          Vaknar 7:30. Frukost och tjabbel om alt som hände föregående natt.

?-          8:45 samlas vi vid busstationen i Bad Gastein. Buss till stället vi ska åka på.

?-          9:30 brukar vi vara vid liften/i backen. Varje åk tar ungefär en till tre timmar, för att vi stannar och har genomgångar hela tiden. Superintressant.

?-          12:00 lunch i backen. Full kalabalik när mellan 20 till 100 personer knökar sig in på en liten alprestaurang samtidigt.

?-          13:00 fortsätter vi med egen färdighet eller utlärning. Vi försöker läa varandra, vilket innebär att vi spelar barn (mellan 3-6 ungefär) Urkul. Markuuuuuus, jag är kissenödig! Jag får inte på skidan, bråk, knuffningar, trilla och allmänt göra livet surt för den som håller i lektionen.

?-          15:30 är det buss hem till hotellet igen, där det antingen väntar afterski, eller en snabbdusch.

?-          16:30 (runtomkring) är det teori. Riktigt intressant teori, men ganska krävande i och med att alla instruktörer kommer från Norge..

?-          18:00 eller 19:30 är det kvällsmat, underbar salladsbuffé på grannhotellet.  Sammanhållningen och gemenskapen är bättre än jag någonsin hade kunnat föreställa mej.

?-          På kvällen sen är det antingen någon gemenskam aktivitet, vilket alltid slutar med att vi går ut allihopa, eller fri utgång vilket också alltid slutar med att vi går ut allihopa.

?-          2:00-5:00 kommer man hem och somnar ganska fort.

3 December, 2007.

Vi har delats in i två grupper och åker runt med två av våra instruktörer. Kursen är fantastiskt bra, och man lär sig något nytt varje dag. Viktig fakta som att ekorre inte heter tallefjant på norska. Guleböj existerar inte heller, och inte kroppskondom som sovsäck. Ledsen att göra er besvikna, men thats life.

Dock Julia, så kallas fortfarande en liten pool för micropool.

Jag och Matilda har Eivind som instruktör. Grejen är ju att jag tyckte ändå att jag var hyfsat okej på att åka skidor när jag kom hit, Nu befinner jag mig nere vid pjäxkanten (stövler på norska) och är ganska sågad i mitt kunnande. Eivind är skitbra. Aldrig träffat någon som kan åka skidor så jävla bra. Han kan allt. Carva, ploga (sjukt svårt en längre period), christianasvängar (mer viktig fakta, grundaren till christianasvängens bror hette Eivind), sladdsväng, offpistskidåkning, åka på ett ben åt båda hållen, hoppa runt (ser döcoolt ut, men kan inte förklara, ska försöka lära mej så jag kan visa) och så har han väl dragit en och annan volt på hoppen med. Suck. Här kommer jag liksom, jag kan åka nerför en backe.

Han befinner sig i alla fall på ISIA-nivå, vilken är den högsta nivån som finns inom skidinstruktörer. Fördelen (eller en av dem) är att han får gratis liftkort nästan överallt. Jajamän. Gratis liftkort.

30 November, 2007.

Tolv och tio befinner vi oss på eurostop. Wow. Vi ska till österrike!

Jag känner ett fenomenalt sug efter lussekatter och springer in på eurostop, och finner mej själv på blomsterlandet. Lussekatter, javisst! Hemköp hade extrem köbildning, så jag fick nöja mej med saffransgifflar som var gratis i Triss reklamtält. Tackar. Bussen anländer, Matildas pappa filmar vår avfärd, som måste sett ganska konstigt ut.. Ja, här kommer vi. Vi ska vara borta i ett halvår! Klart det är högtidligt och att man vill filma, men grejen är ju att ingen annan i bussen visste att vi skulle stanna, så tjejerna Svensson filmas för bara en veckas resa i deras ögon:)

På denna kära buss (vad är det för fel på långfärdsbussar?) fick vi stå ut med ett gäng galna norrmän. Jösses. Utan mikrofon hade varit alldeles för högt. Nu gällde det istället at luta sig ut mot mittgången för at slippa sitta direkt under högtalarna när de skrek ut all information.

Men, väl framme, ut i backen och glida, i december! Aldrig åkt skidor i december innan.

Förresten, icke at förglömma: Ingela har härmed förvandlats till en extremspottande lama.

Charlotte, Matilda och Ingela är ute och luftar oss på övre utedäcket på färjan mellan tyskland och Danmark. Det blåser som sjuttsingen, och jag står i motvind, Ingela och Matilda framför mej. Jag skriker till Matilda att hon inte ska spotta, för enligt tyngdlagen kommer det då ändra rikting och fara farligt nära mej. Ingela skriker

?-          Vaddå? Och får en milt förvånad min och spottar iväg en riktigt, riktigt STOR loska.

Allting sker i slowmotion. Jag ser hur denna något vitfärgade projektil färdas i min rikting. Jag utstöter et BRÖÖÖL  likt NOOOO:et som finns i alla komedier och där huvudpersonen springer framåt med upplyfta armar. Jag hann dock inte flytta på mig utan träffas med full kraft av Ingelas loska. Rakt på halsen. Mums. Filibabba.