Charlotte

Salzburg!

Förra lördagen, vilket måste vara den näst sista i februari, tog vi rumskompisar tåget till Salzburg. Kvällen innan firades med pompa och ståt, och Charlotte druttade hem vid halv åtta tiden. Klockan ringde jobbigt lydigt precis när jag hade satt den vid åtta. Heja.

Tåget rusar iväg 9:18 från Bad Gasteins tågstation (surprise, surprise) med Charlotte, Matilda, Freja och Frejas avtalspojkvän. (avtalet: de är inte tillsammans utan får träffa hur många de vill, men har ändå något mystiskt förhållande och kramas, pussas och kallar varandra för älskling, man, älskare och lilla söta gubbepubben) Erik heter han i varje fall och kommer från Växjö och förgyller vår tillvaro i tre och en halv dagar.

Det första Charlotte gör ät att somna vid vårt fyra säte som jag, matilda och en söt liten tant delar. Och dreglar ner hela sin halsduk. När jag vaknar sitter tanten och tittar lite medlidsamt på mej, med en ytterst liten road touch. Matilda är lite mindre finkänslig och gapskrattar mej rakt i ansiktet. Heja.

Väl framme i Salzburg är vi hungriga som sjuttsingen och hittar ett litet gatukök på tågstationen. Ett äpple för mej, en delad baguette för matilda och freja och färden går vidare: Hitta en toalett. Vi springer upp och ner för alla jäkla trappor innan vi hittar skylten, betalar snällt dessa evinnerliga femtio cent för att kissa. Vanligtvis brukar ju toaletterna faktiskt vara fräscha när man får betala en smärre förmögenhet för en stackars bummare, så Charlotte tänker inte så mycket mer än på att hon måste verkligen gå på toa och sätter sej. På en sjukt nerkissad ring. Mycket trevlig upplevelse. Heja.

På vägen in till centrum, köper vi en karta för att hitta vägen (suck, dessa utgifter, tjugo cent denna gång) går vi förbi en porrbutik. Nyfiket tittar vi lite förstrulet i skyltfönstret som bara har två små titthål. Underligt tänker vi, varför vill de inte visa sina varor?

Vi får snabbt svar på vår försiktiga fråga när Freja ryggar tillbaka med ett smått äcklat utryck i ansiktet och viskar innan hon börjar asgarva: Bögporr!

Heja.

Vi hittar i alla fall in till Gamla stan där shoppingen tar fart på Body Shop. Freja och Tildis (Erik känner sej konstigt nog lite bortkommen bland Body Butter, Foundations, Mascaror, Ögonskuggor som inte är testade på djur och en massa andra världsviktiga prylar) men tillbaka till saken, Freja och Tildis shoppar loss som galningar och köper smink, jag känner att jag inte är i trängande behov av något utan börjar prova en nagelfil. Och skär mej på hela fingret. På en nagelfil, som jag senare köper med tanken att den måste vara bra för att den, humm, var visst lite vass. Heja.

Vi skiljs åt efter HM för Erik, stackarn tyckte inte riktigt att det var lika roande som jag och Matilda tyckte att det var att prova hela HM's sortiment med solglasögon, och Matilda istället för solglasögonen hittar två sjalar, ojar sej för vilken hon vill ha och köper istället båda. Jag fyndar ett par ursnygga vita brillissar. Jag och Matilda strosar vidare till ZARA, där vi hittar killavdelningens vrålsnygga och underbart bummarslappa t-shirtar. Matilda lägger beslag på ett provrum av alla de fyra som finns på killarnas, jag går och snappar åt mej sjutton olika t-shirts i olika storlekar, den minsta i Size L. Vi blir kvar där inne ett bra tag, gapskrattar åt vissa t-shirts som ser ut som nattlinnen, blir blixtföälskade i några och är nog kvar där inne i 40 minuter. Tillsut har jag bestämt mej för två och ska gå ut och möter en kö på sju killar. Den första i kön tittar på mej, suckar, och ger sej iväg mot provrummet. Jag har inte en blekaste ljusblixt om vad jag ska säga på min underbart begåvade tyska, så jag börjar asgarva och springer fort därifrån. Anledning: Matilda är fortfarande kvar i vårt provrum och har inte fått på sej sin tröja än. Den irriterade killen stövlar in, jag står på andra sidan av butiken och möter efter en liten stund en ganska märkbart generad Tildis. Heja.

Lite småhungriga, och fikasugna, drar vi vidare och hittar ett jättemysigt skaldjurshak. Jag går på toa, och under tiden har Freja köpt en mumsig tonfisksallad för ynka 5.6 E. Ingenting tycker en fattig bummare. Möter Matilda som kommer kånkandes på en ännu godare räksallad för en euro dyrare pengar. Åh, räkor, så gott! Tänker Charlotte och pekar förtjust på salladen med de absolut största räkorna.

Vill du ha olja på? Frågar den snälla men ganska stressade expiditen..

- Javisst, kvittrar jag, tar en vatten med bubblor och ställer mej i kön till kassan, oerhört nöjd.

- Det blir 19.90, Danke.

Jaja, 10 euro är ju inte så farligt, räkorna är ju ändå större en Matildas, tänker jag och ger henne en tia.

- Hrrm, excuse me, men NITTON OCH NITTIO tack.

VA? Ska lilla jag betala 200 kronor för en jäkla sallad?

Nejtack, och säger att det har skett ett missförstånd och jag ville ha en för 6 euro precis som min kompis.

Då har jag lyckats beställa Scampi som kostar 17.80 euro. Jag går tillbaka och försöker byta, men det går tyvärr inte för jag har så kvittrande tackat ja till att få olja på. Så här kommer jag, äter en sallad för tvåhundra kronor med fyra ynkliga scampiräkor på, en massa sallad och en satans äcklig olja. (Den var faktiskt god, men inte två hundra kronorsgod) Heja.

Salzburg var sjukt trevligt, förutom att vi missade hemtåget med tre minuter och fick vänta på stationen i två timmar (jag somnade och dreglade på min halsduk i väntrummet, hmm, déjà vú någon?) Annars var vädret strålande solsken, umgänget var solstrålar, och affärerna var kanon.

Matilda snarkade hela vägen hem, haha, REVANSCH! Heja.

I tisdags var vi och bastade i en grotta mellan Sportgastein och Bad Gastein. Grottan håller (finns olika nivåer) 43 grader naturligt, man fick åka dit med tåg, göra läkarundersökning innan där de mätte kondition, blodtryck och puls, för att hela grottan är fylld med radon som kan vara farligt om man har högt blodtryck och är väldigt ovältränad. Väl där inne fick vi ligga och svettas på en säng i 40 minuter. Helt klart värt ett besök i och med att vi slapp betala för det med skidskolan, annars hade jag aldrig åkt dit.

Efter svettutmaningen var det dags för Bad Hairstyle Party på Häggbloms. Vi spökar ut oss, kommer till Eden där en gammal kompis kommit tillbaka och köpt en hel Jack Daniels. Broderligt delar vi på den som systrar. (han fick den som välkomstpresent av bartendern så han betalade varken för sej eller mej) 

15 shots senare möter jag Louise, och vi sätter oss och tar ett shotrace. 17 shots senare, 4 drinkar en öl osh en spritzer senare möter jag Freja som undrar hur mycket jag druckit.

- nån shot, typ17, ehh, öhh, nån enstaka drink, får se nu, eller hur Louise, beställde vi inte en öl? Jo, men se Freja, jag är ganska berstämt säker på att jag har druckit en öl, (Louise nickar energiskt jämte mej)och nuså, nu dricker jag minsann spratssssser! Säger jag mycket nöjd över hur bra mitt räknesinne är.

Spratzer? Det heter ju förfasiken Spritzer Charlotte! Säger Freja, lite orolig om jag kan stå upp. Oja, här kör vi linedance på bordet. I takt och allt. Heja.

Kvällen blev fenomenal, radonet måste ha gjort susen, för aldrig mått bättre.

Åkte pulka på några kartonger (inte en blekaste aning var jag fick dem ifrån) med fem andra nerför Red Bull playstreets backen, jämte Silver Bullet backen. Skitskoj. Somnade i soffan med Pontus (vet dock inte när jag träffade honom) och hade fyra nya kontakter i mobilen när jag vaknade dagen efter(?), och med en halvtimmes sömn i kroppen, var det äntligen dags att pallra sej upp till skidskolan igen. Heja.

Veckan var riktigt kul med en holländsk barngrupp, efterfest i vår korridor på torsdagen, utgång på fredagen också (med 35 euro dricks på handen, som tyvärr gick åt på spar innan till Youghurt, salami och tomater som vi förbrukar som eh, smör?) Jag och matilda kör nattfika vid 4 på natten, sen blev det efterfest i korridoren igen. Vaknar åtta på vår fria dag, första mars, lördag.

Vet om att det ska bli storm, men det är strålande solsken. Börjar dra på mej kläderna för att öva kortsväng i stubben. De andra två sover fortfarande, jag bestämmer mej för att snooza tio minuter och vaknar klockan ett av att vårt fönster har öppnat sej av blåsten och går inte att stänga. Allt är stängt, det ösregnar, blixtrar, åskar och blåser 180 km/h. Jag tackar mina tio snoozade minuter och segar hela dagen. Heja.

Söndag, ösregn, allt är stängt och jag har nybörjarbarn från Danmark mellan 4-8 år gamla. Yes, jag älskar att stå och pallra upp sjöblöta barn i en knappt existerande backe. Turligt nog klarnade det upp efter lunch till klarblå himmel, och eftermiddagen var faktiskt riktigt behaglig.  

Får reda på att ett av mina barn har undersökts för ADHD, och att en unge är halvblind, och att det har glömt glasögonen idag. Haha, HEJA!

Men seriöst är ungarna faktiskt riktigt gosiga, ingen har gråtit, skrikit (gör härmed ett referat till Frejas blogg där hon har skrivit om min senaste danska koalagrupp). De är förvisso sjukt dåliga och har knappt lärt sej ploga på två dagar, men de har i alla fall kul.

Nu (måndag den 3 mars 2008, klockan 22.49) ligger de andra och sover, vi har segat och läst böcker hela kvällen, det hällregnar utanför fönstret, och jag älskar livet.

Jag våndas över att behöva åka tillbaka till Sverige där man absolut inte har samma sociala förutsättningar, inte kan åka skidor vilket vi har gjort varje dag utom två i lite mer än tre månader. Inte träffa alla människor man har lärt känna här, inte bo och prata med Matilda varje dag utan det kommer bli tre-fyra mil mellan oss igen. Inte träffa Freja (45 mil mellan oss) och alla andra man aldrig kommer se igen. Bli av med sin oerhört fula stockholmska dialekt.

Självklart ska det bli så roligt att träffa alla där hemma, men jag umgås inte med lika mycket folk även om mina bästa kompisar finns hemma i Sverige som jag gör här.

Som Ingela och Julia och ljungbyarna tillexempel. Det ska bli skitkul att träffa er igen, men vi träffas ju bara en gång i veckan ungefär (Julia, en gång i halvåret mer exakt) Hemskt men sant, och det är så tråkigt. Vill bo kollektivt och träffa folk hela tiden!

Saknar självklart att prata med min kära familj också, men känns som vi har haft en ganska tät konversation över telefon, så har inte varit jobbigt alls.

Kort sagt vill jag bara att säsongen ska hålla på i tre månader till.

Visst hade det varit skönt att ha kallt vatten i köket, kunna använda en ugn, ha en tvättmaskin som faktiskt gör kläderna renare när man tvättar dem..

Men allt sånt är sådana petitesser. Jag fasar för att jag ska börja titta på tv igen, att man kommer börja följa alla meningslösa serier för att man inte har något bättre för sig, varken när man tittar på dem och när man pratar om dem när man träffar alla andra. Att MSN och Facebook kommer ta upp tid från mej igen, tid som redan går så makalöst fort, och som jag kan fylla med så mycket bättre grejer. Ta en fika, hälsa på någon, träna, skratta, leva.

Tv är något som vi kom på igår att vi inte har tittat på på tre månader, och vi är GLADA för att det inte finns någon i närheten. Det är så mycket skit, bara ytligt. Likadant med kontakt via nätet. MSN tillexempel:

?-         Tjena, allt bra?

?-         Oja, själv då?

?-         Bara bra.

?-         Fint

?-         Hänt något kul.

?-         Nja, joda, tittat TV och sovit idag. Sj?

?-         Typ samma.

?-         Okej.

?-         Jaja, ha det bra!

?-         Detsamma.

Sjukt meningsfulla konversationer. Finns inget bättre att göra. Nä. Eller inte. Heja.

Så, sammanfattningsvis:

Kommer lätt åka tillbaka till BG nästa säsong, och kommer sakna allt här nere så mycket. Månaden som är kvar kommer gå obegripligt fort som allt annat redan har gjort.

Tycker om så många och så mycket, alla ni som förgyller mitt liv..

Tack.

Heja.

Puss och kram:)